ATT HITTA ÄGAREN TILL EN HITTEKATT

Text: © Pertti Säämänen

Jag har länge funderat på att skaffa ett torp, och i år slog jag till. Stället ligger i Borås-trakten. Med på köpet följde en "hittekatt" som bodde i en lada. Familjen, som ägde torpet innan, åkte ut en gång i veckan på vintern för att mata katten, och nu överlät de samma ansvar på mig.

Katten var stor, grå och randig, men inte speciellt vacker, tyckte jag. I stället var han en gentleman och den charmigaste katt jag någonsin träffat. Vi blev snabbt goda vänner, han sov i min säng, och följde mig på långa promenader. Så upptäckte jag att han var ID-märkt i ena örat med numret F5425. Jag beslöt att ta reda på vem som ägde katten. Den tidigare familjen hade uppenbarligen inte lagt märke till att han var tatuerad, men de hade sökt hans ägare via lappar i närområdet. Ingen hade hört av sig.

Egentligen hade jag rätt dimmiga begrepp om var man skall söka reda på ett ID-register för katter, men min första tanke var att Djursjukhuset Blå Stjärnan kanske visste det, så jag ringde dit. De visste inte heller, men hänvisade mig till Polisen, så jag knallade iväg till Polishuset. Utanför träffade jag på två av lagens väktare, men de verkade rätt ointresserade och trodde att Djurens Vänner kanske kunde hjälpa mig. Nu promenerade jag till Djurens Samarittjänst vid Linnégatan, där två äldre damer var väldigt hjälpsamma och välinformerade. Det fanns ett kattregister hos Svenska Kennelklubben fick jag veta, och så ringde jag dit. Det stämde att de hade ett kattregister, men någon katt med nummer F5425 kunde de inte finna…

Nu var loppet kört, men jag vägrade att låta avliva en frisk och trevlig katt - som dessutom var ID-märkt. Men det kändes också otänkbart att låta honom fortsätta bo i en lada. Någonstans borde det finnas en ägare - annars vore inte katten tatuerad. Som sista utväg vände jag mig till vår redaktör för Stjärnposten, Pia Wiman, och undrade om hon kunde hjälpa mig att spåra katten. Detta var på fredag kväll, men Pia lovade återkomma med besked på måndag… och det gjorde hon!!! Med ett enda telefonsamtal till Kennelklubben fann hon en trolig ägare: Det fanns en 5-årig kastrerad grå tigrérad hankatt vid namn "RÖLLI", vars ID-nummer var FS 425. Katten var registrerad på en finsk kille; Sami, som var bosatt i Smålandsstenar.

Pia ringde upp. Sami var son i huset, men hade flyttat till Skeppshult. I övrigt var det stora språkproblem, eftersom Pia tyvärr inte behärskar finska :o) Sami talade däremot perfekt svenska, och han berättade att Rölli försvann från familjens sommarställe i Vegby för två år sedan. Familjen hade också satt upp lappar och sökt katten. Underligt var att ingen hittade honom - död eller levande - tyckte de, eftersom han var ID-märkt. Under tiden hade de skaffat ny huskatt. Sami hade också katt, men familjen ville väldigt gärna ha sin Rölli tillbaka.

Kunde det verkligen vara Rölli som bodde i ladan?? Sami mailade över ett fotografi på honom som Pia vidarebefordrade till mig. Visst var det rätt katt!!! Jag tog nu i min tur kontakt med hans föräldrar. Vi kom överens om att de skulle hämta katten ute vid mitt torp.

Jag bjöd på kaffe, och vi språkade om alla otroliga turer i sökandet efter Röllis ägare. Samis mamma verkade väldigt bekant på något sätt, så jag frågade var hon hade bott i Finland. Hon var uppvuxen i min hemby Juuka, som ligger i norra Karelen!! Jag kände hennes mamma mycket väl; hon hade jobbat på sjukhuset där min pappa arbetade, och vår bostad låg bara ett stenkast från sjukhuset!! Detta är väl - om något - en otrolig historia om en otrolig katt och ett otroligt sammanträffande! Nog undrar jag om det inte finns en mening i att just jag skulle köpa torpet där Rölli levt vildmarksliv i 2 år, och det visade sig vara en granne från Finland som ägde honom! Men torpvistelsen är inte detsamma utan Rölli - jag saknar honom väldigt mycket.

Jag är upprörd över att varken djursjukhuset eller polisen kunde hjälpa mig. Vad är det för mening med att tatuera eller chipmärka katten om inte ens de vet vart man skall vända sig??!! Och varför fann man inte Rölli i Kennelklubbens register när jag ringde dit ???

Slutligen vill jag informera om vart man vänder sig om man hittar en örontatuerad eller chipad katt (det brukar stå på halsbandet, om det finns kvar, att katten är chipad).

Ring till Svenska Kennelklubben tel 08 - 795 3000 och ge er inte!!
Sverak har även dom ett ID-register för katter

Tillägg:

Tyvärr slutar inte historien lika lyckligt som det verkade från början. När Rölli kom tillbaka till sitt gamla hem fanns ju en annan katt där. Troligen var det orsaken till att han försvann igen, och det har gjort mig väldigt ledsen. Vid det här laget ångrar jag nästan att jag sökte rätt på ägarna… Det finns en hel del att fundera över när man tar tillvara en hittekatt. (SP 4-2000)